Vi får besök av ensemblen Lipparella när Levande Musik arrangerar konsert på 3:e Våningen. Kerstin Frödin presenterar ett konstnärligt forskningsprojekt.

 

Lipparella framför musik ur sin omfattande repertoar för barockinstrument och countertenor. Avgörande för ensemblens ovanliga profilering har varit tillkomsten av nya verk. Alltsedan ensemblen bildades 2007 har Lipparella samarbetat med en rad tonsättare såsom Erik Peters, Per Mårtensson, Madeleine Isaksson och Mats Persson. Utöver de verk som komponerats direkt för ensemblen har Lipparella även musik av Jukka Tiensuu, Harri Suilamo, Karlheinz Stockhausen, John Cage, Klaus Huber och Aldo Clementi på sin repertoar.

 

Programmet på 3:e Våningen presenterar tre kontrasterande verk, vart och ett med ett starkt personligt uttryck som visar vägen till aldrig tidigare hörda ljudlandskap.

 

Czarne Latawce (Svarta Drakar) bygger på diktverket ”Campo di Fiori” av den polske poeten Czeslaw Milosz. I dikten spinner Milosz en tråd mellan avrättningen år 1600 av den neapolitanske matematikern och filosofen Bruno Giordano på ett torg i Rom, ”Campo di Fiori”, och tyskarnas slutgiltiga likvidering av Warszawaghettot i maj 1943. Tonsättaren Chrichan Larson har använt dikten för att utforska både ljudvärlden och det begreppsmässiga och härigenom försökt få den polska texten att ge musiken en del av dess gestiska karaktär; språkets ljud tas upp av musiken, ord och fraser blir byggstenar för musikaliska gestalter.

 

Lisa Streich har i sitt verk Fikonträdet låtit sig inspireras av Inger Christensens diktsamling Alfabet. Christensens diktsamling från 1981 är ett banbrytande verk där författaren förhåller sig till både den matematiska talserien som formulerades av Leonardo Fibonacci på 1200-talet och vårt alfabet. Av diktsamlingens 14 delar och 33 dikter fastnade Streich för den 6:e dikten och särskilt ett ord i dess mitt: Fikonträdet, vilket också blev titeln på hennes stycke. I verket använder sig Streich av olika alternativa speltekniker där musiken till viss del utgår från musikernas fysiska rörelser snarare än det klingande resultatet. Fikonträdet innehåller även inkomponerade rent koreografiska element.

 

Lipparellas mångåriga samarbete med tonsättaren Kent Olofsson har resulterat i det drygt timslånga verket Champs d’étoiles (Stjärnfält) ur vilket några satser framförs här. Champs d’étoiles bygger på texter och tankar om pilgrimsfärden som ett sökande i det tidlösa mysterium det innebär att vara människa. Verket handlar också om musikalisk tidlöshet. Kompositoriskt har Olofsson sammanflätat stilar och tekniker både från nutida och äldre tiders musik och skapat en musik som har en egen, distinkt ton som är samtidigt både kärv och vacker. Champs d´Étoiles gavs ut i sin helhet på skiva 2017 på skivbolaget dB-productions.

 

 

 

Presentationsseminarium av ett konstnärligt forskningsprojekt kring gestik och kommunikation i ensemblespel. 
Kerstin Frödin, doktorand i musikalisk gestaltning, Luleå Tekniska Universitet

 

Jag är doktorand vid Luleå Tekniska Universitet med ett forskningsprojekt som tar avstamp i min egen konstnärliga verksamhet som kammarmusiker. Min musikaliska erfarenhet spänner mellan tidig musik (HIP) och ny experimentell konstmusik i såväl renodlade musikaliska projekt som sceniskt och konstnärligt gränsöverskridande.

Forskningsprojektet, med visuell gestik och kommunikation som ledord, inriktar sig på ny musik och syftar till att bättre förstå musikers förkroppsligade kunskap, hur den är relaterad till interaktionen med instrumentet och hur den kommuniceras under ett musikaliskt framförande. Ett vidare konstnärligt syfte är att utveckla konsertformer som omfattar scenkonstens uttryck och media.

Lipparella har som ensemble samarbetat under lång tid och utvecklat ett samspel som bygger på ett uppdelat men inte uppenbart ledarskap. I nära samarbeten med de tonsättare vi framför verk av och i konstnärligt gränsöverskridande projekt strävar vi efter en fördjupad scenisk medvetenhet och kommunikation såväl inom ensemblen som utåt.

 

I mitt forskningsprojekt har jag särskilt studerat två av de verk som framförs under kvällens konsert, Lisa Streichs Fikonträdet (2016) och Kent Olofssons Champs d’étoiles (2008-16).

 

Partituret till Fikonträdet är övervägande aktionsnotation, och Streich komponerar här en musik som struktureras utifrån såväl musikers rörelser som utifrån den redan i förväg resulterande klangen. Jag har studerat hur dessa förutsättningar som sträcker sig bortom det förväntade påverkat vår interaktion och kommunikation inom ensemblen. Olofssons Champs d’étolies är ett resultat av ett långt och nära samarbete mellan ensemble och tonsättare där vi ömsesidigt inspirerats av de kreativa processer som uppstår när ett verk blir framfört vid många tillfällen under lång tid.

 

I min presentation kommer jag att söka synliggöra våra konstnärliga processer från ett inifrånperspektiv samt beskriva hur jag analyserar dem utifrån mitt forskningsperspektiv.