23 januari – 14 februari 2021

SOME SHADE, SOME DOUBLE, SOME PHANTOM

Tomas Lundgren

 

Välkommen till årets första utställning! Vi kommer trots de senaste restriktionerna försöka genomföra de evenemang vi kan. För att ge konstnärerna möjlighet att presentera sina verk och ge chans för dessa ekonomiskt hårt utsatta utövare att behålla några av sina inkomstkällor. Våra utställningsvärdar finns här och ser till att det blir en trygg upplevelse med endast åtta personer i lokalen samtidigt!

 

Utställningen öppen 23 januari - 1 februari 2021

Ons–sön kl 12:00–16:00

Fri entré

 

 

Some shade, some double, some phantom

TOMAS LUNDGREN

Text av Erika Larsson, Postdoktor vid HDK-Valand.

 

I utställningen finner vi tre olika sorters målningar efter förlagor från tiden runt förra sekelskiftet: fotografer av anarkistsympatisörer i Paris, färgsystem som togs fram för att specificera färgkulörer hos växter samt sidor ut Marcel Prousts anteckningsböcker - utkast till romansviten På Spaning efter den tid som flytt.

 

I de nästan - men inte helt - perfekta målningarna finns ett glapp. Detaljer i bildernas yta och färgernas eller gråskalans nyanser skiftar från originalen. Delar av bilderna vittnar om processen genom vilken de skapats, så som spår av penselns drag över duken. På samma sätt finns ett glapp mellan nutiden och originalbildernas samtid – ett mellanrum som aldrig helt går att övervinna. Liksom Prousts romaner innefattar målningarna ett sökande efter att förstå en historisk tid som inte längre finns. Det långsamma återskapandet av de historiska bilderna blir en strävan - ett försök - eller en gest - som aldrig helt når fram. Vad som istället uppenbaras är en glipa innehållande den del av dåtiden (eller förståelsen) som aldrig helt kan nås. Den del som för alltid förblir i det dåtida – eller i det dolda. Samma strävan är även att finna i Prousts anteckningar. Liksom romansviten börjar med att minnen från barndomen väcks av smaken av en Madeleinekaka pekar anteckningarna mot ett sätt att skriva (och att söka) som kommer ur det kroppsliga. Istället för endast formuleringar innefattar de klassiska teckningskvalitéer, tankar som gestaltas i handen, som en förkroppsligad gest som för evigt söker och som delvis – men aldrig helt – finner.

 

Ett sökande som aldrig når fram genomsyrar även fotograferna och färgkartan. Färgsystemet kan ses som en illustration av tankegångar från upplysningen. Kartorna utformades som ett sätt att förstå och kategorisera omvärlden för att vidare kunna förädla och domesticera växter. Till skillnad från dagens färgsystem så utgick dessa färgkartor från naturen, från fåglar och blommor. Under mitten och andra halvan av 1800-talet utvecklades även pseudovetenskapen fysionomi som hävdade att personlighet (och även moralitet) kunde avläsas i någons fysiska egenskaper. System skapades för att dokumentera och kategorisera människor i olika grupper. Olika folkgrupper mättes och fotograferades för att klassas in i olika kategorier. Även psykiskt sjuka och kriminella dokumenterades och kartlades. Fotograf blev ännu ett verktyg i strävan att styra över naturen som genomsyrade 1800-talets modernitet. Färgkartorna så väl som bilderna av anarkistsympatisörer kan ses som en del av denna historia. Men även här finns en strävan som aldrig helt når fram. Fotograferna som blivit målningar framvisar detaljer och nyanser som inte går att placera i någon strikt kategoriseringssystem. Blicken som ser tillbaka på betraktaren går inte att sätta på plats. Även målningarna av färgkartor, som vittnar om handens rörelse som skapade dem, ger en sinnlig erfarenhet som rör sig långt utanför de kategoriseringssystem som de en gång skulle vara en del av att forma.

 

Walter Benjamin beskriver strävan efter att förstå historien - men att aldrig riktigt nå fram - som en slags melankoli (acedia). Botemedlet finns i vad han kallar för Stillstellung, ett tillstånd där betraktaren stannar upp vid historiens kvarlevor. Tillståndet förstås i motsats till strävan att identifiera och kategorisera, som en stund att stanna kvar i, där allt som dyker upp (i tanke så väl som i kropp) ges utrymme att bara vara. Genom det långsamma och omsorgsfulla återskapandet av de historiska bilderna, i detaljerna och spåren av händernas rörelse (både Prousts och Lundgrens), skapas ett sådant uppstannande; en reflektion över allt som framstår genom själva sökandet - och allt som förblir i det dolda.

 

 

Tomas Lundgrens konstnärskap kretsar kring bildens förmåga att återge det förflutna. Verken är baserade på olika typer av förlagor och den måleriska processen påminner om människans återblickande, och tankens återskapande av minnen. Likt våra minnen innehåller Lundgrens verk ofta ofullständiga, repetitiva och förvrängda element.

 

Tomas Lundgren är född 1985 i Uddevalla. Han har tidigare ställt ut på bl a Moderna Museet Malmö och Färgfabriken i Stockholm. Under 2021 ställer han ut på Göteborgs Konsthall och Passagen Linköpings Konsthall.

 

Hemsida: tomaslundgren.com